Det måste vara slut på kompetensutvisningar

 

För ett par veckor sedan kunde vi åter läsa i media om en så kallad kompetensutvisning och det var flera upprörda personer som hörde av sig till mig om detta. Kompetensutvisning är ett ord som vi egentligen inte borde ha. Det betyder att en person som är efterfrågad på svensk arbetsmarknad, tack vare sin kompetens, ändå utvisas till sitt hemland. Ofta på grund av att det skett någon liten miss såsom att arbetsgivaren glömt betala någon försäkring, en egenföretagare som tagit ut för lite lön för att få lönsamhet i företaget osv. Det är inte vad Sverige behöver.

 

Enligt statistik från Tillväxtverket vill sju av tio företag i Sverige växa, men hindras till detta på grund av brist på kompetent arbetskraft. Då är det extra allvarligt att återigen få läsa om kompetensutvisningar. Alliansen har drivit regeringen framför sig i denna fråga (liksom många andra) och från och med 1 december förra året ska Migrationsverket göra en helhetsbedömning – tillsammans med två domar från Migrationsöverdomstolen borde även Migrationsverket ändra sina rutiner. Men det är inte tillräckligt. Mer behöver göras för att åter göra Sverige till ett land som är öppet för topptalanger. Moderaterna presenterade för ett tag sedan några konkreta förslag:

 

  1. Gör som i Kanada eller Nederländerna, inför så kallade talangvisum för högkvalificerade personer med särskild utbildning eller expertis.
  2. Handläggningstiderna hos Migrationsverket måste kortas. Idag är det ca fyra månaders handläggningstid för arbetskraftsärenden, det är för lång tid. Inför en 30-dagarsgaranti och gör det enklare ”one-stop-shop”, dvs högkvalificerad arbetskraft ska enbart behöva vända sig till en instans.
  3. Sverige måste attrahera fler talanger och därför behöver vi marknadsföra Sverige bättre utomlands om vilka karriärmöjligheter som finns här.

 

Det är några av de förslag Moderaterna har för att få stopp på kompetensutvisningarna. I samband med de senaste artiklarna kring kompetensutvisningar ställde jag en fråga till ansvarig minister och fick tycker jag ett ganska klokt svar. Men det räcker inte, nu krävs handling.

 

https://data.riksdagen.se/fil/3FF3620E-64EE-4A8E-B609-5399F6E1F7A3

 

 

Fler vuxna i rummet

 

 

Valåret 2018 har startat och Moderaterna presenterade häromdagen vår valstrategi. Vår partisekreterare Gunnar Strömmer presenterade såklart våra politiska prioriteringar och våra mål. För oss kommer jobb och ekonomi, lag och ordning, invandring och integration och slutligen sjukvård och skola vara våra fyra prioriterade områden. Men Gunnar hade också ett resonemang kring tonen i valrörelsen och ställde retorisk frågan om vem som påstått att denna valrörelse kommer att bli den smutsigaste någonsin? En mycket bra fråga.

Jag har ett flertal gånger fått kommentarer kring valrörelsen på det temat. Det sägs att politiken är tuffare idag, det talas om ett politikerförakt och att vår valrörelse i Sverige blir mer och mer lik den amerikanska. Jag måste erkänna att jag hittills inte ställt motfrågan som Gunnar ställer: hur vet du det? Men visst, i det fortsatta samtalet har det framkommit att man sett den utvecklingen i andra länder och kanske framförallt att man är trött på att politiker skäller på varandra, att vi gnäller, att vi inte svarar på frågor utan kommer färdiga talepunkter och mer eller mindre floskler.  

Precis som Gunnar Strömmer är jag övertygad om att människor är trötta på detta, man vill ha en diskussion om våra samhällsutmaningar och man vill ha riktiga svar. Jag förstår det och kände mig extra nöjd med att vara moderat i höstas när Ulf Kristersson blev vald till partiledare och han i sitt installationstal sa att det behövs fler vuxna i rummet. Jag tycker att Ulf hållit sitt ord och nu blir är det en del av vår valstrategi. Vi ska se problemen och vi ska tala om dem precis som de är varken mer eller mindre. Vi ska inte skönmåla och inte heller svartmåla. Och vi ska utifrån våra värderingar ge våra svar.

Frågan som Gunnar ställde vid presskonferensen är klok och följdfrågan är om valrörelsen måste bli den värsta någonsin? Såklart inte, och då har jag som kandidat till riksdagen ett stort ansvar tillsammans med alla andra. Jag tror att det är bra att vi lyfter frågan, att vi talar om tonen i samtalen och jag tror det är nödvändigt för att vi ska ses som relevanta.

Moderaterna har tänt fyren, vi är ett parti för hoppfulla och jag hoppas att jag kan bidra till att valrörelsen blir en vuxen valrörelse.