Månadens SNEsteg

Så har då de styrande i S+NE lagt ytterligare en månad bakom sig med upprivna beslut, ekonomiskt lättsinne, svikna löften och total brist på långsiktighet. Hade detta skett i ett företag med 2 miljarder i omsättning hade ägarna bytt ut styrelsen för länge sedan.

I veckan fick vi veta att S+NE beslutat att avbryta planerna på att bygga kommun- och parkeringshus på Joarfastigheten. Roger Pettersson i EP konstaterar i sin lördagskrönika, ”Så nu är vi tillbaks på ruta ett”. Anledningen till detta sägs vara att arbetsmiljöproblemen i kommunhuset blivit så stora att en omedelbar utflyttning måste ske.  S+NE hävdar att den ”tidsfrist” på 4 år som funnits inte gäller längre och att det därför inte finns tid att arbeta vidare med alternativet att bygga på Joarfastigheten. Jag har full respekt för arbetsmiljöproblemet, det måste åtgärdas. Men även om kommunen väljer det alternativ som förmodligen är det enklaste, totalrenovering av befintlig byggnad, så kommer det ta flera år innan den nya byggnaden är inflyttningsklar. Så hur man än gör så kommer det i slutändan inte bli så stora skillnad när det gäller längden på kommunförvaltningens ”diaspora”. Hälften av den kommunala verksamheten är ju redan i dag lokaliserad på annat ställe än i kommunhuset. Man kan undra vem Proos/Wikman försöker vilseleda?

26 maj berättade Proos i EP om galopperande underskott i Vård & omsorgs- och Socialverksamheterna. Tjänstemännen indikerar att resultatet för 2017 kan bli 36 miljoner sämre än förväntat vilket innebär att nästan hela det budgeterade överskottet för 2017 skulle vara utraderat.  Det som kanske är mest uppseendeväckande är att kostnadsutvecklingen i dessa delar av den kommunala verksamheten var känd av S+NE redan innan budgeten för 2017 fastställdes.

I Tekniska nämnden togs vid förra mötet beslut om att påbörja arbetet med den nödvändiga infrastrukturen (parkeringsplatser, tillfartsvägar etc.) för nya Munksundskolan och den fullstora sporthallen som Upplevelsenämnden själva tagit beslut om att bygga mitt i Munksundets villaområde. Detta gjordes i strid med kommunens Översiktsplan som säger att Korsängsfältet är utvecklingsområdet för Enköpings sport och friidrott. Märkligt nog har ärendet inte varit på remiss till Miljö och Byggnadsnämnden, som då borde ha påtalat det olämpliga i placeringen av Sporthallen i Munksundet, bl a av tillgänglighetsskäl.

Utgrävningarna av stadshotellstomten verkar nu vara på gång. EP rapporterade 24 maj att kostnaderna kan bli 23 miljoner exklusive moms. Vad jag vet är kommunen inte momsredovisande vilket innebär att momsen också är en kostnad. Detta gör att kalaset kan sluta på nästa 30 miljoner, en betydande utgift som ska adderas till de hundratals miljoner som uppförandet av det föreslagna kulturhuset sannolikt kommer att kosta Enköpingsborna.

Ytterligare fakta om det planerade badhuset har också framkommit under maj i den debatt som pågått i EP mellan Badhusbyggets före detta projektledare Magnus Mark och representanter från de styrande. Det nya badhusprojektet, inklusive infrastruktur och en kommande modernisering av Idrottshuset, blir sannolikt 100-200 miljoner dyrare än det av S+NE avbrutna projektet.

Som sagt, upprivna beslut, fortsatt ekonomiskt lättsinne, svikna löften och total brist på långsiktighet som hittills bara lett till förseningar, fördyringar och försämringar. Jag skulle förmodligen kunna fortsätta listan med galna ideologiska eller opportunistiska beslut ett bra tag till. Hur länge ska vi acceptera denna situation? Är det inte hög tid för Enköpingsborna att ställa misstroendevotum?

Puzzelpyssel

Stora puzzel är ofta svåra puzzel, speciellt om man bara plockar två bitar i taget för att se om de passar ihop. Jag är inget proffs, men jag tror mig förstå att enklast är att börja med ramen och sedan försöka gruppera olika färger och/eller motiv i bilden. På 80-talet arrangerade Enköping minst 3 gånger SM i puzzelläggning. Hela idrottshuset var fullt med bord och lag som på kortast tid skulle lägga samma puzzel. Nu verkar tävlingen ha flyttat till kommunhuset.

puzzle

Den styrande minoriteten vill inte ha någon annan vid bordet. Vid senaste kommunfullmäktige (KF) så ändrade man sig under galgen, men frågan är om det bara var läpparnas bekännelse

Puzzlet jag skriver om är förstås bilden över framtidens Enköping. Där Anders Wikman och Nystart Enköping (NE) åter drivet Socialdemokraterna (S) framför sig i en fråga. Den 9 februari redovisar Ordförande Wikman i Plan och exploateringsutskottet minoritetens planer. Motivet till att det skedde just där och då var att man ville göra en extra fördjupning av centrum i samband med den Fördjupade Översiktsplanen (FÖP) som nu är under framtagande. Att både Moderaternas och Centerns initiativ i just den riktningen hade avslagits var inget problem för de styrande.

Förslaget var hur ett antal verksamheter skulle spridas på ett antal fastigheter i centrum. På den direkta frågan från mig om det var huggit i sten så blev svaret; Nja, det är nu vårt förslag som vi gått ut offentligt med och det ska mycket till innan det ändras.

Förslaget i korthet. Bygg ett kulturhus på Stattomten, riv Joar och bygg ett kommunhus med ett parkeringsdäck i flera våningar. Renovera upp de 3 kulturhusen i Kyrkbacken för kulturskolan. Bygg gymnasiet som det är tänkt.

Inte med ett ord berörde man något om finansieringen eller andra omständigheter. Inte med ett ord berörde man övriga investeringar som måste till de närmsta 15 åren. Inte med ett ord nämnde man att ekvationen inte går ihop. Man sa att man ville ta ett helhetsgrepp, men man tappade 80% av kommunens investeringsbehov. I och med att den styrande minoriteten inte vill prata med oppositionen, blev vi i alla fall glada att de tänkt och att vi fick reda på det samtidigt som allmänheten.

Nu har en medborgardialog hållits, resultatet har man inte hunnit redovisa, men runt mitt bord där ytterligare 6 personer satt så ville ingen riva Joar och ingen ville ha ett kulturhus på Stattomten. Det finns numera en facebook-grupp med nästan 2000 medlemmar som engagerat sig i Joars bevarande.

Alla inspel jag fick under dialogmötet, var helt i linje med vad jag, vi moderater och alliansen tycker. Ibland känns det bra att vara politiker

Inom moderaterna räknar vi med ha en god bild om hur vi kan tänka oss Enköpings framtida utveckling i maj månad. Vi kommer att ladda oss med bra idéer som är underbyggda, men vi kommer också prioritera samförstånd för att få dessa frågor framåt. Man måste vara ödmjuk för att ens egna idéer inte är det perfekta och för att det i det politiska spelet måste kompromissas. I ett första steg med Alliansen och sen övrig opposition. Om styret skulle vilja prata med oss, kommer vi självklart göra det. För Enköpings bästa.

Nudging

IP-debattHur många vet vad nudging betyder? Jag visste i vart fall inte det i höstas när Regeringen presenterade sin budgetproposition. Men i det kapitel som handlade om konsumentpolitik stod det att Konsumentverket skulle få medel för att använda nudging. Av sammanhanget i texten förstod jag för vissa vad det troligtvis innebar, nämligen beteendeinsatser för att förändra någons beteende. Det är en metod som används av såväl stat som näringsliv för att få oss att gå åt det håll den som utövar metoden vill.

 

Detta diskuterade jag idag med statsrådet Bolund i en interpellationsdebatt i Riksdagen. Dels utifrån en värderingsmässig utgångspunkt om det är staten som ska med pekpinnar påverka mina i detta fall handelsvanor. Det handlade nämligen om ett av de uppdrag Regeringen givit till Konsumentverket där det står att Konsumentverket ska ”identifiera, värdera och sprida goda exempel om hur miljömässigt hållbara alternativ kan stimuleras och i den mån det är lämpligt också tillämpa metoden”. Jag vill först vara tydlig med att jag helt delar Regeringens uppfattning om att vi måste sträva mot en mer hållbar konsumtion. Men jag är inte övertygad om att det är staten genom sina myndigheter som ska välja vilka produkter jag ska handla, eller hur butiken ska placera sina varor i butiken (vilket såväl statsrådet som Konsumentombudsmannen givit som exempel).

 

Dels handlar frågan för mig om en större sak, nämligen att våra myndigheter ska vara myndigheter och inte lobbyorganisationer. Här är det en balansgång som vi måste vaka över. Jag tycker och tror att det finns områden där staten ska använda nudging som metod. Men det måste gå att garantera att de är opartiska och sakliga. Som exempel kan nämnas att Skatteverkets uppmuntrar oss att deklarera digitalt och det tycker jag är bra. Statsrådet undrade i debatten varför jag tyckte det var okej att Skatteverket får använda metoden men inte Konsumentverket. Men han missar poängen för det är en stor skillnad, att vi ska deklarera är reglerat i lag, vad som är hållbar konsumtion är det inte. Men även Konsumentverket ska såklart använda alla effektiva medel som finns i sitt arbete och då även nudging, men min poäng är att det måste ske på så vis att myndigheten fortsätter att vara saklig och opartisk annars riskerar myndighetens förtroende att sjunka. Tyvärr uppfattade jag inte att statsrådet alls såg den risken.

 

Fortsättning kommer säkert att följa!

 

 

 

Nytt utskott

Jag är superglad och riktigt taggad för att ha blivit vald till ledamot i Arbetsmarknadsutskottet i Riksdagen. Civilutskottet, som varit min hemvist i snart sex år, har varit otroligt spännande och passat mig som hand i handsken men nu är det dags för nya utmaningar.

Det är både lite ledsamt och läskigt att lämna Civilutskottet. Ledsamt för att jag har trivts, och läskigt då jag kan Civilutskottets ärenden och nu måste lära mig nya saker. Men det är inte alla som har den möjligheten att få lära sig nya saker på jobbet. Riksdagsuppdraget innebär att man alltid lär sig nya saker, men att dessutom få nya utmaningar på jobbet är en fantastisk möjlighet som jag hoppas kunna förvalta. Nya utmaningar behöver vi alla, det utvecklar oss och förhoppningsvis tror jag att nya ögon även är bra för övriga i gruppen. För mig personligen är utskottsbytet helt perfekt i tiden dessutom.

Fokus för mig i utskottet blir arbetsrätt, som jurist kände jag direkt att det här blir något riktigt roligt att bita i. Men var ska jag börja? Jag har nu samlat ihop en massa olika inläsningsmaterial, utredningar, domar mm och börjat boka besök hos företag och organisationer. Jag känner mig lite som en student så här i början, men det är bara att passa på att känna sig ny, det håller bara en kort tid. Om ett par veckor är det dags för ”debut” i kammaren då propositionen om Nya utstationeringsregler ska debatteras. Tips mottages tacksamt!

 

 

Fillings, botox, piercing med mera

Det finns idag en uppsjö med skönhetsbehandlingar och marknaden har de senaste åren exploderat. Man vet inte hur många behandlingar och ingrepp som sker i Sverige, men man vet att marknaden växer kraftigt varje år och att fler människor svarar att de kan tänka sig göra ingrepp. Problemet är att marknaden i princip är oreglerad. Går något snett, det blir fel eller fult står konsumenten ofta helt utan skydd.

 

Jag har lyft frågan i Riksdagen flera gånger, utan att få något svar från ansvarig minister och häromdagen sände Sveriges Radio, P1 i programmet Plånboken ett inslag om skönhetsvård där bland annat jag uttalar mig. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2778&artikel=6657179

 

Bakgrunden är i korthet (förutom att marknaden växer och därmed också problem och felbehandlingar) att det för några år sedan kom en utredning ”Skönhetsutredningen” (kom 2015). I utredningen definieras vad som avses: ”kroppsbehandlingar som syftar till att förändra utseendet och som näringsidkare erbjuder konsumenter.” Dessa typer av behandlingar är inte att betrakta som hälso- och sjukvård och förenklat kan man säga att de därför inte täcks av den lagstiftningen. Utredningen lyfte också fram att det saknas samordnad tillsyn, de hade förslag på det och de föreslog legitimering för vissa typer av ingrepp och injektioner mm. Utredningen skickades ut på remiss, det blev klart våren 2016. Remissvaren spretade en hel del och jag förstår att det finns en hel del gränsdragningsproblematik, MEN det har nu gått två år sedan utredningen kom och redan då var det ett problem med att konsumenter drabbades.

 

Skönhetsmarknaden är en växande bransch. Det kan man tycka olika saker kring, men det är inte rimligt att ha en så stor marknad i princip oreglerad och mängder av konsumenter som saknar skydd när något går fel. Ansvaret är Regeringens och statsrådet Gabriel Wikström behöver göra något!

 

 

 

 

Bröd och skådespel åt folket

För snart 2 år sedan motionerade jag om att Enköping behöver ta fram en visuell och detaljerad beskrivning av hur vi vill utveckla central Enköping, inklusive hamnområdet. När jag presenterade motionen i KF hade jag två goda exempel från Gävle och Strängnäs med mig. I Strängnäs har man beskrivit ett Turiststråk och ett Kulturstråk. Kulturstråket gör en runda genom staden och passerar t ex domkyrkan, kvarnen och trästaden och slutar där det börjar.

I det uppenbarligen hastigt framtagna förslaget för Enköpings kulturstråk förslår minoriteten att det ska gå mellan Vårfrukyrkan och ett tänkt kommunhus med parkeringshus vid ån (som ska ersätta större delen av Joar).  Tyvärr verkar förslaget mer handla om att legitimera byggandet av ett kulturhus på stadshotellstomten än att marknadsföra Enköping.

Man kan undra vilka detta kulturstråk är avsett för? Enköpingsborna? Besökare/Turister i Enköping? Potentiella Enköpingsbor?

Det presenterade förslaget verkar mest rikta sig till Enköpingsborna eftersom de objekt som nämns längs stråket i huvudsak representerar ”kulturproduktion” (kulturskola, kulturhus och kommunhus(?)), och inte ”kulturkonsumtion” (Enköpings muséum, hamnen, Drömparken/Joar) som sannolikt är mer intressant för besökare och turister. Turismen är för övrigt den bransch som växer snabbast i Sverige (12 %/år), så att få till ett stråk för denna grupp borde ha högst prioritet. Vi som bor här lär ändå hitta de institutioner som finns i den föreslagna dragningen av stråket.

Förslaget att bygga ett kulturhus på stadshotellstomten är knappast förankrat i verkligheten. När SNE på detta sätt ”bländar” Enköpingsborna med sitt förslag till kulturstråk och nytt kulturhus på stadshotellstomten känns det som en modern variant av det antika Roms ”bröd och skådespel åt folket” *. För bakom förslaget döljer sig utan tvivel ökade kostnader och subventioner (bio, teater etc.) för kommunen och de har inte någon ”motpost” i ökade turistintäkter.

Enköpings kultur- & turiststråk bör istället var ett sätt att lyfta fram och förtydliga vårt kulturhistoriska arv, dvs. de byggnader och miljöer som på olika sätt präglar Enköping. Stråket bör också sluta där det börjar.

Enköping har brunnit minst 4 gånger och mycket revs under mitten av 1900-talet, så vi har inte så mycket gamla bebyggelsen kvar. Det vi har är en fin Mälarhamn, spår av en klassisk industrikultur med JP Johanssons museum (Vid sekelskiftet fanns det 29 fabriker i Enköping) samt byggnaderna på och i närheten av Kyrkåsen. En naturlig sträckning för ett turist/kulturstråk skulle därför kunna vara

  • Kyrkåsen med
    • Gymnastikhusetfrån 1905 ritad av Ivar Tengbom (konserthuset och Handelshögskolan.),
    • Tingshusetfrån 1895 ritat av Emil Viktor Langlet (Stortinget Oslo, Borgerskapets Änkehus, Stockholm och ett stort antal kyrkor).
    • Rådhusetbyggt 1786.
    • Vårfruskolanbyggd 1864.
    • Och den vackra prästgården(byggd före branden 1799) vid Afzeliiplan, som också är Enköpings äldsta park från slutet av 1800-talet.
  • längs Kyrkogatanvia (ett lummigt) Stora torget med ”De fyra elementens brunn” från 1958 (Nils Sjögren) och Westerlundska gården.
  • Ner till Drömparken och (ett renoverat) Joar byggt i slutet av 60-talet (arkitekt Lars Bryde).

           

 

 

 

 

 

        Förslag från ETTELVA arkitekter

  • Längs den vackra åpromenadenfram till hamnen med ett uppsnyggat hamnområde (som visar Enköpings historia som Mälarhamn) med ett levande Hamnverken (som bl a visar Enköpings industrihistoria)
  • En promenad upp genom allén längs Östra Ringgatan(uppsnyggad med blomsterarrangemang)
  • Via Wallinskagården från slutet av 1800-talet och Anno 1799 tillbaks till Kyrkåsen.

Fotnot: ”Bröd och skådespel åt folket” hänvisar till det sätt de styrande i det antika Rom distraherade de lägre klasserna från rådande samhällsproblem.

Förskola sökes!

Enköping växer kraftigt och när många flyttar in så måste de olika kommunala verksamheterna också utökas. Dessutom så måste befintliga underhållas.

  • Munksundsskolan beslutade den förra moderatledda majoriteten skulle rivas och byggas upp på samma plats. Det blir en stor F-6 skola med integrerad förskolan med 6 avdelningar.
  • Vad som sker med Västerledsskolan vet vi inte. Inga diskussioner förs.
  • Enöglaskolan har rivits, men det finns ingen diskussion om den ska byggas upp eller inte.

Tillväxten av staden sker i andra änden och där måste en ny skola byggas. Men vart och för vem är fortfarande höljt i dunkel. Situationen är densamma när det gäller förskolor. Det måste byggas flera avdelningar varje år för att matcha den ökande befolkningen.Förskola

Den S ledda kommunen hävdar att det inte finns några privata intressenter, men säger t o m att man för förskolorna hört sig för. Jag tvivlar starkt på att det inte finns något omsorgsföretag som inte vill driva barnomsorg i Enköpings kommun. Det ska bland annat byggas 2 x 4 avdelningar i Örsundsbro. I Fanna kommer behovet av 2-3 avdelningar snart uppstå, så även mer centralt. Både Skolsta och Grillby bygger ut kraftigt och kan bli aktuella.

Så kära läsare, har du kontakter så tipsa dem om att Enköpings kommun söker med ljus och lyckta efter entreprenörer inom förskola, men även skola. Det är bara att kontakta mig i kommunhuset.

Ett bra och nödvändigt beslut av Anna Kinberg Batra

Idag kom beskedet från Anna Kinberg Batra att vi är beredda att agera för en ny alliansregering redan nu. Det var ett efterlängtat beslut. Vi lever i en orolig tid och regeringen lyckas inte leverera nödvändiga beslut och de beslut som kommer är inte till gagn för Sverige utan tvärtom. Därför är beslutet efterlängtat.

Men det betyder inte att vi kommer att inleda samarbete med Sverigedemokraterna eller för den delen med Vänsterpartiet, utan vi vill bilda regering med Alliansen. Anna var mycket tydlig med detta idag på presskonferensen. Det viktiga för oss moderater är att så mycket moderat och allianspolitik som möjligt genomdrivs. Redan idag finns i Riksdagen förslag som är förberedda och som varje parti som vill kan rösta för. Hittills har det inte varit möjligt av principskäl, vilket vi moderater fått enormt mycket kritik för. Jag har mött och stött frågan i nästan varje samtal jag har med människor jag möter i affären, på tåget eller på olika möten. Jag förstår den kritiken som varit och jag tycker att det var rätt av Anna att nu meddela att det inte är försvarbart i en demokrati att utesluta partier, det handlar ytterst om respekt för väljarnas beslut.

Vad framtiden har att visa är det idag ingen som vet, men jag tror att dagens besked var nödvändigt utifrån den parlamentariska situation som vi befinner oss i. Vi lever i ett nytt politiskt landskap och jag tycker att det är mer spännande med politik än på länge!

 

 

 

 

Proos utan perspektiv

Helena Proos fick i veckan (20170102) en helsida i EP för att bl a berätta om vad SNE åstadkommit under 2016 och vad hon hoppas på 2017. Hon konstaterar att sjuktalen gått ner bland städpersonalen, att bygglovshandläggningen har förbättrats, ”utveckling” av hamnen påbörjats, att lärarlönerna har höjts (hon glömde nämna att kommunen missade 5 MSEK i anslag från staten pga en missad ansökan) och att vår omvårdnadsboenden får höga betyg av brukarna. Alla är behjärtansvärda områden som sannerligen ska lyftas fram, i rätt sammanhang. Men i en tillbakablick över de viktigaste framstegen ”det nya ledarskapet” har åstadkommit under sitt andra hela verksamhetsår så känns det väldigt mycket som ”business as usual”, dvs normal kommunal förvaltning.

Vår omvårdnadsboenden har fått höga betyg under flera år, den goda utvecklingen hos städservice är inte heller något som startade under 2016. Att prata om utveckling av hamnen känns också lite märkligt när det de facto inte finns någon utvecklingsplan för hamnen. Utan det som så här långt har hänt är att de värsta underhållsbristerna har åtgärdats, med en mycket begränsad budget.

På frågan om vad hon önskar att de styrande skulle nått längre med 2016 så nämner hon skolan och flera planerade byggprojekt. Jag kan förstå att hon tycker att det är bekymmersamt med simhallen, Joar blå m fl där SNE istället för att tillföra något nytt lyckats försena, fördyra och försämra flera för kommunen viktiga satsningar. Knappast något som väljarna hade förväntat sig.

Det hedrar henne att hon är så ärlig med SNE:s tillkortakommanden. Men det största bekymret är nog ändå den brist på vision som finns i Proos tankar kring framtiden. Vad ägnar sig egentligen hennes ledningsgrupp åt och bidrar NE överhuvudtaget med något framåtriktat? Vi har nu sett 3 verksamhetsplaner från SNE (2015, 2016 och 2017). Alla lika oinspirerade och fantasilösa. Självklart avspeglar sig detta i Proos tankar om 2017. Att skolan är ett viktigt område råder inget tvivel, men vad vill SNE göra? S har sedan 2014 återkommande hänvisat till den lokala skolkommissionen arbete. Kommissionens rapport kom våren 2016 och är i sig en bra rapport med viktiga reflektioner och förslag. Men den skulle förmodligen kunna gälla hälften av kommunerna i Sverige och ger knappast något uppslag till ett framåtriktat politiskt program.

I stället för den stora ”idolbilden” i profil på kommunalrådet hade det varit på sin plats med fler tankar om framtiden. Som Enköpingsbo hade jag önskat att hon hade nämnt något om

  • Arbetet med att ordna bostäder till våra ungdomar och asylsökande. (– Gör som flera andra kommuner gjort, påbörja snarast byggen av tillfälliga flyttbara bostäder.)
  • Ett konsekvent och samordnat arbete med hållbar utveckling. (– Samordningen mellan nämnderna måste ta fart och gemensamma agendor måsta tas fram.)
  • En medborgardialog värd namnet kring utvecklingen av de viktigaste funktionerna i Enköpings kommun, som inte bara når 100 seniorer på besök i kommunhuset. (– Börja använd hela verktygslådan med moderna verktyg för medborgardialog så att vi också når familjer och andra som inte har möjlighet att besöka kommunhuset på kvällstid.)
  • En långsiktig plan för Hamnområdet. (– Påbörja snarast arbete med att planera och visualisera hamnområdet (och centrumområdet) på det sätt som jag motionerade om i fullmäktige för 18 månader sedan.)
  • Hur vi ska få Enköpings skolor att utvecklas, med ambitionen att de ska hör till de bästa i Sverige. (– Ta fram en konkret ambition och handlingsplan för hur Enköping ska utvecklas till en av Sveriges bästa skolkommuner. Andra kommuner har lyckats, det kan Enköping också.)

Med tanke på SNE:s färglösa verksamhetsplaner kan jag förstå att hon är väldigt tyst när det gäller dessa områden.

Är det riktigt friskt?

Under hösten har Landstingets (S)-märkta ledning gått ut med lite olika informationer. Dels har vi fått oss till livs vilket förträffligt jobb de själva anser att de gör. Dels så kommer information om personalbrist inom diverse olika områden, som ungdomspsykiatrin och neonatalvården.nyfodd

Ordförande i Landstingsstyrelsen, Vivianne Macdisi (S) skyller ifrån sig och hänvisar till den borgliga majoriteten 2010-2014. Det är sådant som väljare gillar, modiga politiker som står för vad de gör! Förlåt, ironi fungerar inte i text. Men man häpnar över uttalandet i dagens UNT (2/1).

När ska politiker inse att deras uppdrag är att säkerställa att medborgarna får den service som de kan förvänta sig och inte att utföra den service som medborgarna kan förvänta sig. Skillnaden är enorm och där varierar tydligen insikten.

Kostnaderna för inhyrd personal skenar inom alla landsting i Sverige. Vilka åtgärder vill man då göra från politiska ledningarna? Jo, man kallar till sig uthyrningsföretagen och läxar upp dem. Det är inte så att man funderar på sin egna roll i den situation som uppstått. Hur vore det om man försökte bli en attraktiv arbetsgivare och det gäller inte minst inom Uppsala läns landsting, som för övrigt heter Region Uppsala från och med den 1:a januari 2017.

Helena Proos (S), kommunstyrelsens ordförande i Enköping har som en av sina viktigastedoc frågor, unga människors hälsa. Där barn-och ungdomspsykiatrin (BUP) har en viktig funktion. I denna fråga hamnar Ordf Macdisi och partikamrat Proos på kollisionskurs med varandra. Enköping står utan BUP, p g a personalbrist i en fråga som Helena Proos prioriterar och Vivianne Macdisi duckar för. Inte för hon inte bryr sig, utan för att hon, som hon själv säger i intervjun inte haft förmåga att hantera den på 26 månader. Det totala ointresset av att hitta lösningar är slående. Man säger att man försökt rekrytera personal, men det finns ingen som söker. Det är då man måste lämna den s k boxen och fundera på varför man inte får sökanden. Man måste också fundera på om det finns andra typer av lösningar. Och här blir det mycket tydligt att Regionsledningen (landstinget) inte har förmågan och då skyller man ifrån sig.

Vi Moderater tycker liksom det lokala Socialdemokratiska partiet att ungas hälsa är viktigt och är därmed beredda att hjälpa till med dialogen med Regionstyrelsen (landstingsstyrelsen).  Så Helena, ta min utsträckta hand. Vi hjälps åt, vi gör det tillsammans!

1 2 3 4